Guds partikel och annat obegripligt


Carl Appelberg

Det blåser snålt inom vår statskyrka i dessa dagar. Nya tider, nya oseder! För och emot kvinnopräster, enkönade vigslar, registrera eller viga, döpa eller namnge, svåra frågor. Mer eller mindre öppna hot om avstängning eller utbrytning, det är inte lätt att vara biskop. Och nu talas det om att vi skall få en ny kyrka.

Det är den så kallade Nokia-missionen det är fråga om. Den är en sådan där halleluja-sekt, med handpåläggningar och helbrägdagörelse, tungomålstalande och allmän hänryckning. Enligt uppgift finns det ca. 50 000 liknande sekter i USA, en del upphör, nya kommer till. För en vanlig sekulär person som t.ex. jag är det svårt att förstå dem, men inte desto mindre bör man ta dem på allvar, för de inblandade och ”frälsta” är det en livsfråga.

Nu har Nokia-missionen sagt sig gå ut ur statskyrkan och bilda sin egen kyrka. Det är att verkligen ta i, redan begreppet kyrka är så vidsträckt att det inte kan användas här. Det är fråga om en församling som brutit sig ut ur helheten, den är inte landsomfattande, åtminstone inte ännu. Frikyrka är väl den rätta benämningen i det här fallet. I alla händelser bidrar det sannerligen inte till att ena vår tilltufsade statskyrka.

Ute i världen pågår dessutom märkliga forskningar om gudsbegrepp och religioner. En god vän sände mig en artikel ur ”The Economist” från mars 2008 med titeln Where angels no longer fear to tread (Där änglar inte mer fruktar att träda). Den berättar om ett nytt europeiskt samarbetsprojekt, Explaining Religion, som egentligen går ut på att finna Guds och religionens plats i den mänskliga hjärnan (om jag nu har förstått det hela rätt).
Artikeln börjar med att nämna det enorma forskningsarbete som görs i det Europeiska partikelfysik-laboratoriet CERN i Geneve. I jätteanläggningen där, som täcker kvadratkilometrar, forskar man efter något som kallas Higgs boson. Det är universums minsta partikel och hittills har man bara teoretiskt kommit fram till att den existerar. Enligt vad jag förstått utgör den grunden för universums uppkomst och utveckling.Den går därför också under namnet Guds partikel.

Om man inte så att säga handgripligen kan konstatera den, kan man bli tvungen att kasta alla nuvarande teorier om alltings uppkomst och tänka om. Där skulle då åka teorin om Den stora smällen, urexplosionen, som skapade den nuvarande himlarymden, alla vintergator, solar och nebulosor, och oss med på köpet. Det här är verkligen något för fundamentalisterna att sätta tänderna i. Om den här forskningen misslyckas så kan det hända att man återgår till Moseböckerna.
Projektet Förklara religionen får säkert inte sådana konsekvenser. Intressant är det, det kan man inte komma ifrån. Det började senaste september och skall hålla på i tre år. Det går närmast ut på att utforska hjärnverksamheten i olika grupper av människor, alltså religiösa sammanslutningar, sekter, kibutzer och också sekulära grupper. Man använder sig av neurokirurgisk forskning och andra nutida forskningsmetoder, jag har egentligen bara förstått en bråkdel av artikel.
I början av artikeln säger författaren att projektet är ... merely the latest manifestation of a growing tendency for science to poke its nose into the God business (endast det den senaste manifestationen av en växande tendens att sticka sin näsa i Guds-affären). Mig säger det här att människan inte har förändrat sig sedan hon kom till. Det gudomliga och övernaturliga spelar en dominerande roll i hennes liv, hon har inte lyckats komma över det.

Det visar också, lyckligtvis, att människans nyfikenhet och vetgirighet inte har någon gräns, hon vill veta. Det är naturligtvis både på gott och ont. Bibelns syndafall var det första resultatet av människans vetgirighet, och sedan dess har religionen och vetenskapen fört en ständig kamp. Vetenskapen har gett oss vårt nuvarande samhälle, men också fruktansvärda förintelsevapen. Religionerna har varit kulturbärande och sammansvetsande, men också lett till fundamentalism, korståg och kättarbål.

Vad som gäller vår evangelisk-lutherska kyrka så kunde den gott avskiljas från staten. Kanske den rent av skulle bli mera livskraftig, jag tror att kyrkoskatten får vågskålen att väga över till dess nackdel. Frivilligt församlingsarbete, frivilliga bidrag skulle kanske löna sig i framtiden.