Valfiske och politikerförakt
Carl Appelberg
I höst skall det bli allmänna val igen, kommunalval. Det är ett halv år dit ännu, men valfebern stiger, åtminstone inom de politiska partierna. Man söker febrilt efter kandidater och partiordförandena börjar gå på högvarv. Det gäller att hetsa anhängarna till nya ansträngningar, varje nyvunnet mandat är en storseger, varje mandatförlust en katastrof.
Det här märks just nu främst i riksdagsdebatten. Sossarnas ordförande herr Heinäluoma, som bär på sina axlar det försmädliga nederlaget i senaste riksdagsval, är den mest aggressiva. De förslag regeringen kommer med sablas ned, också om de är likadana som de förslag som fördes fram av föregående regering, där socialdemokraterna var med. Hans favoritknep är att vifta med Natospöket så ofta han kan.
Heinäluoma använder sig av den rysskräck som onekligen
finns kvar här i landet. Vi tror att om vi sticker huvudet i sanden
så är vi trygga. Åtminstone vill sosseledaren att vi
skall tro det. Han lovar storslaget att landet under den här valperioden
inte kommer att ansluta sig till Nato. Ganska anspråksfullt av en
oppositionsledare, som dessutom just skall avgå som partiledare.
Är vi verkligen ett folk av strutsar, jag bara frågar?
Naturligtvis protesterar samlingspartiets Katainen, men i folks ögon
är han för ung för att vara helt trovärdig. Statsminister
Vanhanen tror att han kan värva röster åt centern genom
att spela landsfader för de välbärgade och glömma
de fattiga. Allting är mer eller mindre teater, det är ett skådespel
för att övertyga väljarna vilket parti de skall rösta
på. Det är valfiske på hög nivå.
Det tråkiga är bara det att det finns ett utbrett politikerförakt här i landet och det blir inte blir mindre av riksdagskäbblet. Föraktet är visserligen fel, de flesta politiker är som folk är mest, de tar sitt arbete på allvar och försöker göra det som de tycker är bäst för landet. Det som politikerföraktet för med sig är sjunkande röstsiffror. Det är på röstningsprocenten man kan se hur ett land är styrt. Är man uppe i t.ex. 99,5 % är det definitivt en diktatur där folket tvingas att rösta på ett och samma parti, annars ... Om siffran är nere under 50 %, då är folket omoget och ledarna inkompetenta. Än så länge har de finska siffrorna hållit sig vid ca. 70 %, det är i och för sig väl lågt, lägre får de inte sjunka. Skall vi bevara vår trovärdighet som en demokratiskt styrd nation måste vi rösta.
Tyvärr har det de senaste valen sett ut som om procenten valskolkare bara blir större. En del bryr sig inte om att rösta därför att de tycker att valen inte angår dem. En vanlig fras är: Inte blir det bättre om jag röstar! Andra igen anser att underlåtenheten att rösta är ett politiskt ställningstagande. Genom att låta bli har man visat politikerna vad man anser om dem och deras sätt att styra landet. Det är just de här personerna som sedan är de mest högljudda och fördömande i sina uttalanden om riksdag, regering och ordningsmakt. Genom att inte rösta har de frånsagt sig all rätt att kritisera, de borde hålla käft.
Kommunalvalen i höst är viktiga på många sätt. Just nu håller man på att grundligt förändra kommunstrukturen i vårt land och det finns ett pyrande missnöje på många håll. De svensktalande bygderna får det trångt. Har du en åsikt, ta då reda på vilken kandidat som vill detsamma som du. Var aktiv och tala för det du tror på och, framför allt, rösta!
Det här gäller i synnerhet oss finlandssvenskar som bor i helsingforsregionen, vår självklara och lagstadgade rättighet till vårt modersmål är hotad. Så här inför val finns det andra partier som friar till de svenskspråkiga röstarna. De svenska socialdemokraterna är för det mesta osynliga, men när det är valtider kryper de fram, kritiserar Sfp och berättar hur väl de vill oss. I själva verket har de ingenting att påstå inom sitt finskspråkiga moderparti. Samlingspartiet, centerpartiet, de gröna och kristdemokraterna är likadana, vid valtider är vi finlandssvenskar så bra, annars är vi bara till besvär.
Jag har sagt det tidigare och jag upprepar, det är bara Svenska folkpartiet som går i bräschen för rätten att tala svenska här i landet. Låt inte lura er av tomma löften, akta er för valfisket. Och kom ihåg att RÖSTA!
PS. Det här kåseriet är antagligen mitt sista den här
våren, men i höst kommer jag igen. Ha en bra sommar, som man
säger på nusvenska!